Lägenheten var inte vad jag hade hoppats på. Jag kände inte att jag kunde bli hel igen i den. Den kändes instängd och sorglig på nått vis. Så imorgon tackar jag nej till en 2:a på Olaigatan, mitt i stan. Jag måste vara galen. Ja det är jag.
Men den glädjen jag kände minutrarna innan dörren öppnades till lägenheten, i hissen på väg upp. Den säger mig att jag är redo nu. Hade det klickat mellan mig och dessa kvadratmetrar hade jag tagit den. Det är lärdomen för idag. Det ska jag vara nöjd med.
När jag skrivit på kontraktet på min första egna lägenhet ska jag fira det med att köpa SATC-boxen. Den bara måste jag ha då.

0